År 2002 spelade vi Dario Fo-farsen ”Sjunde budet: Du skall icke stjäla – så mycket”.
Pjäsen skrevs 1968, mitt under det kalla kriget och speglar de maktförhållanden som rådde då.
Pjäsen handlar om den naiva och lättlurade Enea, troligen den enda dödgräverskan i världen. Hennes arbetskollegor driver med henne hela tiden och lurar i henne både det ena och det andra. En dag stöter hon ihop med en mystisk affärsman som vill hyra en likkista för att öva sig inför sin tid som begraven. Det blir början på en kaotisk resa genom samhällets olika skikt där ingen och inget är vad det verkar vara. Det stora temat är korruption och vad som händer när någon försöker stoppa dess framfart. Även politiska satirer har ett stort fokus.